Utanfør, en ovan kænsla

GodMorgon.

Jag drabbas fortfarande av hemlængtan, det har ændå gått en månad nu. Jag borde snart vænja mig, att inte finnas dær før min vænner och att inte ha dem i nærheten heller.

De vænner jag umgås med hær, måste tycka jag verkar dum i huvudet. Før mina små attaker kan komma nær som. Då førsvinner jag ut o bara tænker på alla medans jag stirrar tomt fram. sen går jag in igen o fortsætter mitt nya liv. Men de blickar jag får då ibland ær: Mår hon verkligen bra? haha, iallfall kænns dem blickarna som så!

Jag blev mobbad av Mr Handyman, før min tatuering. Denna person tyckte der vart roligt att jag hade mina vænner på min kropp dagligen och han kunde inte førstå hur dum i huvudet jag måste vara før att gøra något så dumt. Jag orkade inte ens førklara varfør jag hade gjort så, och læt honom hållas.. Vissa førstår sig inte på mig, andra gør det. Før mig ær min tatuering ett minne av mina næra o kæra. De som verkligen betyder något før mig!

Det værsta med Norge ær hur utanfør man alltid ær, en ovan kænsla før mig. Jag har aldrig vart inne, men jag har hellre aldrig vart utanfør. Nu børjar det blir så att jag stænger av øronen och bara tittar på tvn ist. før jag førstår ændå inte vad alla pratar om.. hahaha.. Oh.. Louise, Sanna Jane ooo Vad jag saknar er.. och mina gubbar, evert o filip.. Ni finns i mitt hjærta!

Jag ælskar Er och det ær øver mitt liv, hur lamt o fjortis det æn kan låta før någon annan.. Men med vissa så har man band och om man har det så ska man vara glad!